Som en blomma

Något av de fegaste är nog att sparka på någon som redan ligger ner. 
Mina tankar faller ner på pappret, de är inte bara en massa kladd. 
De är mina känslor, jag öppnar upp mitt inre och visar er de.

Som en blomma ur betongen, 
Ur elden är du kommen. 
Som en fågel i de blå
Med musik rinnande i dina årdror. 
Med ditt hjärta av guld
Över bergen du klättrar. 
Bortom molnen, som du nu vilar.


Parvelungen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0